Frågesport

Har inte haft någon lust att skriva blogg på länge, men fick denna utmaningen av en kompis, så varför inte komma igång? Har försökt svara så gott det går...

Utmaning - Info om mig...
1. Hur gammal är du om fem år? På väg mot de 50! Holy shit - hur kan det komma sig??


2. Vem var den sista du träffade? Förutom familjen... Rörmokaren...

3. Hur lång är du? 162 cm

4. Vilken var den senaste film du sett? På bio var det "Cornelis"
5. Vem ringde du senast? Min dotter

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? "Såg inte ditt sms förrän nu. Ringer imorgon. PUSS" Till min dotter kl 23 igår

7. Vad är dagens planer? Jobba. Hem och fixa mat. På möte ikväll.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Beror på omständigheterna. Gör gärna båda delar (fast inte samtidigt då...)

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? De var först gifta, sedan skilda och numera sambos :-)

10. När såg du senast din mamma? I söndags
11. Vilken ögonfärg har du? Blågröna
12. När vaknade du idag? 06.30 men snoozade ett tag...

13. Har du någon gång hittat en katt? Ja, men ännu fler katter har nog hittat mig
14. Vilken är din favoritplats? Skogen på hösten
15. Vilken plats föredrar du minst? Stranden på sommaren

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Förhoppningsvis där jag är nu

17. Vad skrämde dig som barn? Vargar
18. Vem fick dig att skratta senast? Min sambo

19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej! Någonstans finns de...

20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Oftast utan

22. Hur många kuddar har du i sängen? 1

23. Hur många landskap har du bott i? 3 = Västmanland, Uppland och Skåne

24. Har du någon gång spytt på fyllan? Nej

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota i skor

26. Är du social? Ja...

27. Vilken är din favoritglass? All glass

28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Mycket

29. Tycker du om kinamat? Ja!
30. Tycker du om kaffe? I måttlig mängd

31. Vad dricker du till frukost? Te oftast

32. Sover du på någon särskild sida? Helst på vänster

33. Kan du spela poker?Nej, inte så bra iaf
34. Tycker du om att mysa? Ja

35. Är du en beroendemänniska? Inte vad jag vet
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? nej

37. Vill du ha barn? Har en dotter

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska och tyska

39. Har du någonsin åkt ambulans? Japp. Många gånger faktiskt

40. Föredrar du havet eller en pool? Havet i så fall

41. Vad spenderar du helst pengar på? Mina hästar, min dotter

42. Äger du dyra smycken? Nej

43. Har du någon gång testat narkotika? Nej

44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Ett tuggummi

45. Vem är den roligaste människan du känner? Min dotter

46. Välj ett ärr på din kropp? Hela min mage är ett rutmönster av ärr...
47. Vad har du för ringsignal? Nåt som låter som en vilsen anka...

48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Ja

49. Flirtar du mycket? Nej
50. Vart togs din profilbild för din blogg? Hemma på ängen utanför huset

51. Kan du byta olja på bilen? Tja... Jag kan fylla på i alla fall...

52. Har du fått fortkörningsböter? Nope
53. Vilken var den senaste bok du läste? En bok om Michelle Obama - rätt tråkig tyvärr

54. Läser du dagstidningen? Ja, prenumererar på YA

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej inte just nu

56. Dansar du i bilen? Nej, jag har en Opel Astra...

57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P4 Radio Kristianstad

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? En inköpslista

59. När var du i kyrkan senast? På dotterns konfirmation tror jag

60. Vilka personer utmanar du: alla andra som vill =)

Det går framåt!

...på många vis just nu!
I fredags fick jag ett samtal från Transplantationsenheten på MAS och en läkare berättade att min moster, som erbjudit sig att donera en njure till mig, var färdigutredd och att de fått ett återbud på en operationstid den 2/3. Ville jag ha den?? Så klart jag ville! Så nu hänger det hela på att man kan centrifugera mitt blod från antikroppar eftersom vi inte har samma blodgrupp. De tror att det ska gå, men är inte säkra så det kan fortfarande blåsas av i sista stund. Jag blir i alla fall inlagd för behandling veckan innan operation och sen är det bara till att hålla tummarna...
På hästfronten är det tämligen lugnt. Lillan var ju lugn och snäll första dagen, men sedan tyckte hon plötsligt att hennes nya vän skulle sättas på plats och såg mest ut som en sur gammal märr. Han fick inte äta ur en enda mathög, inte dricka, inte ens titta in i vindskyddet och ve och fasa när jag gav honom en morot!! Jag blev lite orolig ett tag, för det tär på mattes samvete när det är -15 ute och en ensam liten häst står ute i mörka natten utan någon att ty sig till... Men idag verkar hon ha lugnat sig lite, och Tirol är inte särskilt rädd för henne heller. Travar iväg två steg när hon sätter tänderna i häcken på honom och vänder sen igen. En rätt cool gosse!
I morgon har vi konferens på jobbet så det innebär jobb från 6 till 22 med en liten paus för hästvattning och utfodring mitt på dagen. Det är ett h-e med kylan när vattnet fryser hela tiden. Jag bär ut ett par spannar varmvatten och häller i baljan varje gång men på en halvtimme är det fruset igen. Suck! Ska skaffa en lite mindre balja och stoppa isolering mellan dem. Ett tips jag läste nånstans... Hoppas det funkar.

Till sist en skön bild på Linus som njuter (?) av Åkes pälsvård. Den katten kan man hantera precis hur man vill - man placerar honom i en ställning och sen blir han där! Den här varianten är väl skön..?

Ny kompis till Lillan

Idag har vi varit och hämtat "Lillans" nya kompis. När Katja avlivades fick Lillan ett tillfälligt hem uppe i Tåghusa, hos Lindas farfar, där hon har gått några veckor i Lindas hästflock. Det gick bra att släppa henne där och hon kom snabbt in i gemenskapen men målet har ju hela tiden varit att få hem henne igen och via en annons på Blocket hittade jag en 1 1/2-årig valack vid namn Tirol som vi åkte och tittade på och fastnade för. Sen blev det snöstorm och omöjligt att ge sig ut med släp på vägarna så hämtningen av min nya häst fick vänta...
Idag kom han så äntligen! Vi var och lastade honom hos ägarna utanför Simrishamn, åkte vidare och hämtade Lillan och sen hem och släppte ihop dem. Det gick verkligen över förväntan. De hälsade lugnt och fint och började genast äta ensilage tillsammans som om de aldrig gjort annat. Lillan drog en repa och gnäggade efter Katja, men konstaterade snart att hon inte fanns där och återgick till att kolla upp sin nya vän i alla ändar...
Nu står de och äter, varvat med en och annan tur för att kolla hagen. Tirol gick tidigare i en platt hage mitt ute på slätten, så han verkar tycka att det är spännande med träd och backar och massor av buskage att gömma sig i. Så här ser de ut tillsammans:

Ett farväl...

Vad säger man? Vad gör man? Man fattar ett beslut som är det enda möjliga, det enda rätta och hjärnan talar om att man gör rätt fast hjärtat värker och man vet att livet aldrig mer blir riktigt detsamma som förut. Jag vet, jag har gjort det förr - tagit farväl av en gammal vän. För sex och ett halvt år sedan var det Katinka. Jag såg in i hennes mörka ögon under den långa, rufsiga luggen, lutade pannan mot hennes huvud som så många gånger förr och fattade beslutet som jag i tanken gått igenom massor av gånger - hon skulle aldrig få lida för att jag inte vågade... Nu var hennes tid förbi. Tre år senare var det dags att fatta samma beslut om Karisma och den gången var det så mycket svårare. Hon var inte gammal, hon borde fått många år till, vi hade ju så myckert kvar att uppleva... Men hon var sjuk, hade ont och ingen prognos att bli frisk och då gäller det att inte vara självisk.
Dagen innan nyårsafton var det dags att fatta ett beslut om Katja. Hon har haft symtom på "Cushing" länge - blöt i pälsen, lite trött, en släng av fång i somras - och nu drabbades hon av ett akut fånganfall. Veterinären kallades ut och gav mig en bekymrad blick:
"Det kommer kanske plötsligt, men har du funderat på avlivning..?"
Funderat har jag väl... Formulerat ord som "Vi får väl fundera på att skaffa en häst till så att inte Rosalinda blir ensam den dagen vi inte har Katja längre..." Den dagen ja, det skulle ju dröja några år till. Nu blev det inte så... Beslutet fattade jag direkt. Hon har haft ett bra liv och ska inte lida.
För snart 24 år sedan kämpade vi för hennes liv när hon föddes som den minsta i ett tvillingpar. "Låt henne dö! Det blir aldrig häst av henne!" sa veterinären då. Jag tvärvägrade! Visst skulle den magra, toviga fölungen bli en häst - och jag fick rätt. Hon blev en helt underbar liten häst som har bringat så mycket glädje i så mångas liv, inte minst mitt. Hon har lärt många barn rida under sina år som ridskolehäst, hon har dragit oss i vagnen, i pulka och släde på vintern, badat i havet på sommaren och varit med på otaliga hubertusjakter, tävlingar i hoppning och dressyr, bruksridning och körning. Hon har haft föl och hon har varit kompis och sällskapsdam till många av våra hästar. Hon har gett oss så mycket och det finaste jag kunde ge henne var ett värdigt slut.
I lördags, den 2 januari, fick hon somna in för gott här hemma och hon vilar nu i sin hage. Eller nej, hon betar nog på de evigt gröna ängarna tillsammans med Katinka och Karisma. Det är så jag vill tänka på henne.
Tack för allt Katja!

Nu är det vinter!

Och precis som förra vintern kan vi sitta vid frukostbordet och följa fågellivet utanför. De små liven käkar absolut mer havre än hästarna gör men det är väldigt skojigt att försöka artbestämma dem och se deras beteenden när de slåss om fröna och talgbollarna. För tillfället finns där att välja på talg, solrosfrön, havre, färdig fröblandning och jordnötter. Tänkte lägga ut några äpplen också till koltrastarna. Det är ett fasligt liv här utanför i alla fall och vi har plockat fram både kikare och fågelböcker för att förkovra oss riktigt.


De mera tama djuren uppskattar också snön, möjligen då med undantag för Linus. Han är i och för sig vädigt intresserad av att följa fåglarnas rörelser vid matplatsen, men tycker absolut att det räcker att göra det från sovplatsen vid fönstret. Några äventyr i snön är han måttligt intresserad av. En som däremot gärna busar i snön är vår gamla hund, Zack. Han var nyss ute och lekte fånga snöboll med iver som en valp trots sina 11 år.


Hästarna var också lite extra pigga idag och t.o.m gamla Katja sprätte iväg och slog bakut några gånger när jag var ute och grejade hos dem. Lilla Rosalinda hade sällan mer än en hov i marken när hon studsade omkring med sådan fart att det var omöjligt att fånga henne på bild. Kameran hann helt enkelt inte med och jag var så stelfrusen om fingrarna att det inte gick att ändra inställningarna. Men några vinterlika bilder blev det ändå:



Rosalinda och Katja i snön. En stolpe kom visst ivägen...

Zack letar efter sin snöboll. "Var tog den vägen..?"

Man skulle varit katt...

...åtminstone om man vore det i vårt hus. För er som råkat missa (hi, hi) det så kan jag berätta att vi har en svart/vit långhårig kastrerad hankatt som lyssnar till namnet Linus. Ja, han lyssnar till mycket annat också som t ex ljudet av kylskåpsdörren, klirret ev kattmatsburkar, kniven mot en bit kassler på skärbrädan och för att inte tala om ljudet som uppstår när man skalar en räka...


Katten Linus föddes en junimorgon för sju och ett halvt år sedan på min huvudkudde efter att hans mamma, Lisa, varit ute på ett vårligt äventyr några månader tidigare. Fyra ungar blev det varav en lurvig. Linus växte upp i vårt hus och hade han varit människobarn hade han nog blivit utredd och fått någon "bokstavsdiagnos" för han skilde sig markant från sina kullsyskon vad gällde utveckling. När syskonen for runt i huset och klättrade upp på stolar och bord (och hängde i gardiner och tapeter) - ja, då hade Linus nyss lärt sig kravla ur sovlådan. Hans nos lyste jämt röd av näsblod eftersom han oftast trillade ner från saker, när han långt om länge äntligen lärde sig klättra upp på dem. Och när han trillade var det alltid med huvudet före...

Men till sist hann han ändå ikapp i utvecklingen och blev "normal" han också. Fast riktigt som andra katter är han väl inte heller för en snällare och godmodigare och mer hundlik katt har jag aldrig mött.

När Linus var ett år ungefär försvann han hemifrån och sågs inte till på flera månader. Under den tiden flyttade Lindas pappa och jag isär, jag skaffade en lägenhet i byn och en dag när Linda skulle bli hämtad kom hennes pappa in med Linus i släptåg. Precis när han skulle köra hemifrån hade katten kommit rusande och hoppat in i bilen. Så Linda bar in honom till mig och la honom på soffan och från den dagen blev han innekatt på heltid, vilket han sedan var i nästan fyra år.

Numera bor vi ju på landet och Linus går ut och in som han vill, fångar möss när han vill, parkerar framför kylskåpet och jamar hägljutt när han vill ha mat, sover i vår säng de nätter han inte är ute på äventyr (och de dagar han sedan vilar upp sig efter nattliga äventyr). Han sover gärna i mitt knä i soffan på kvällarna och hans absolut bästa kompis är vår hund, Zack. De två ses ofta ligga tätt ihoprullade bredvid varann. Går vi på promenad följer allt som oftast Linus med och han går perfekt "fot" bredvid oss på vägen. Stannar vi så stannar han och väntar på oss, men känner han för en tur in i en trädgård eller upp i ett träd så gör han det.

Ingen tvingar honom till någon lydnad och alla ställer upp på hans villkor. Det måste ju vara det perfekta livet - älskad katt i vårt hus!

Till sist en bild på Linus i hans favoritposition - sovande på rygg i soffan:

Gymnasieval!

Ja, inte för mig då alltså. Den detaljen klarade jag av för snart trettio år sedan, utan för Lindas del snarast. Själv hade jag inte så många alternativ när jag valde gymnasielinje. Jag hade höga betyg och då skulle man gå naturvetenskaplig linje - punkt! Att kasta bort mina betyg på Lantbruksskola var helt onödigt tyckte min SYO och mina lärare. Fast jag gick nog ganska frivilligt med på att satsa på att läsa matte, fysik och kemi. Tyvärr med ett snabbt fallande intresse och lika snabbt dalande betyg... När jag idag tänker tillbaka är det inte vid många tillfällen jag ärligt kan säga att jag har haft nytta av en enda liten ekvation eller fysikaliskt experiment som vi lade så mycket blod, svett och tårar på.
Nu ska alltså Linda välja vad hon vill läsa. Hon funderar mycket och är väl klar över att något med häst ska det bli. Därför har vi de senaste veckorna åkt runt på de olika skolornas informationsdagar. Vi har tittat på Önnestadgymnasiet som är en liten, personlig skola med både inriktning lantbruk och häst. Sen var vi på Ridgymnasiet i Svedala med centrum på Bökeberg som är en helt fantastisk anläggning med enorma möjligheter. Och igår var det dags för "hemmaskolan" Bollerup. Linda har ju ett stort intresse för hästar, men nu gäller det dessutom att veta om man vill jobba yrkesmässigt med hästar i framtiden eller ha det som hobby. Kanske ska man kombinera häststudierna med lantbruks- och maskinlära eller språk? Hur lätt är det att veta för en 15-åring? Som tur är kan man ju alltid ändra sig och studera vidare senare. För mig känns det viktigare att hon får läsa något som stimulerar henne och gör henne motiverad på en skola där hon trivs. Helst inte för långt bort från mamma...
Vi får väl se var hon hamnar till hösten...
Själv funderar jag på vad jag ska bli när jag blir stor... Kanske man skulle ta och bestämma sig? Jobba på Bed & Breakfast i Kivik låter trevligt. Ska nog satsa på det...
/Anna